4. jan, 2022

En osannolik nyårssaga.

Sydsvenskan /Helsingborgs Dagblad skriver på ledarplats om en osannolik nyårssaga. Den handlar om Miljöpartiet och om Liberalerna. Så här börjar den:

”När nyårsklockorna ringde ut 2021 och klämtade in det nya året var det inte många som trodde att dessa två partier skulle framstå som valets vinnare 2022.

Det var en superskräll. Rättare sagt två.”

Så beskrivs hur Miljöpartiet kan vinna genom att gå tillbaka till sina rötter och så kommer avsnittet om Liberalerna:

”Även Liberalerna trevade sig tillbaka till sina rötter. Till liberalismen. Men också till det frisinne som hade sin bakgrund i frikyrkor och nykterhetsrörelse, en ofta förtalad bakgrund förknippad med kamp mot det utbredda folksuperiet. Men i centrum för frisinnet stod något annat. Enskilda individer – inte staten – som tog ansvar. Folkligt engagemang. En tro på frihet och personlig utveckling. Och en aldrig sviktande tro på internationell solidaritet.

Det var inte många som såg det komma. Se där en osannolik nyårssaga.”

Det är inte det minsta osannolikt att ett sådant parti skulle nå framgång. Det finns en efterfrågan på sådant parti och vi som önskar ett sådant genuint liberalt parti har inget alternativ.

Men är det så osannolikt att Liberalerna blir detta liberala parti? Det borde det inte vara. Går till sina rötter, sin bestämmelse eller som det numera heter sin USP, Unique Selling Point, det som är orsaken till att partiet finns, den politik som ingen annan ger. En tro på frihet – rensa bort överhetspolitik i form av pappamånader och annan kvotering och politisk styrning av utbildning och forskning. Värna valfriheten i välfärdspolitiken. Fullfölj arbetet med att göra skolan till en kunskapsskola anpassad efter individens vilja och förmåga och som äkta jämställdhetsparti tillse att även pojkar kommer till sin rätt. Skapa en arbetsmarknad med låga trösklar in. Vi är hårda mot brottslighet och lika hårda mot brottslighetens orsaker. Vi är övertygade om att det är teknisk-ekonomisk utveckling och globalisering som kan lösa de stora uppgifterna som handlar om miljö och klimat, fred och frihet i världen och vi är beredda att fokusera på att driva denna politik. Vi driver biståndspolitik som nu ifrågasätts av de som inte finner internationell solidaritet väsentlig. Och en flyktingpolitik som utgår ifrån solidaritet med flyktingar men inte tror att enda möjliga lösningen är att alla blir svenskar. Och vi är ett mittenparti vad gäller ekonomi och välfärdspolitik.

Tro inte att framgång är en osannolik nyårssaga. Den är möjligt. Vad väntar vi på?

 (PS De tankar som framförs om Liberalerna i ledaren är ju precis de jag tar upp i mitt inlägg "Kan frisinnet rädda Liberalerna" från 8 juli)