13. jan, 2021

Sverigedemokraterna. Partiet, myten och politiken

Och hur ska Liberalerna förhålla sig till partiet

SD kräver lägre invandring, det är vad folk vill ha, och så är folk upprörda över att SD mobbas.

Är det så enkelt? Är det därför de får stöd? Är det en rättvis bild av SD? Nej, det är det inte men det ligger något i denna syn på SD och myter som har en del sanning i sig är de mest effektiva att odla.

Sverigedemokraterna är elefanten i rummet och elefanter kan inte viftas bort. Alltför länge har alltför många bara försökt avfärda partiet. Trott att det räckte med några slagordsargument. Av typ de tror inte på alla människors lika värde. De har enkla svar på komplicerade frågor. De är eller åtminstone har varit rasister, fascister, bruna. Sedan har man inte klarat av eller ens brytt sig om att utveckla detta. Ett så nonchalant sätt att debattera ger ett von oben intryck som i sig självt förstärker SD som utmanare av etablissemanget. Och när SD inte får svar på sina frågor så dör inte debatten. Den får nytt bränsle.

I stället ska partiet granskas och analyseras. Är det ett enfrågeparti eller är invandring bara en bit av synen på kultur och nation? Och så måste vi ha svar på de frågor som SD tar upp. Så länge SD kan tala om massinvandring som skapar kriminalitet och stök, problem i skola, sjukvård och ekonomi och vi inte har klara svar så kvittar det vad vi har att säga om partiets människosyn.

Partiets historia åberopas ofta. Det finns all anledning att göra så men det räcker inte med att komma med någon gammal nazist som var med på 80-talet. Vi måste ha mer att säga när SD kontrar med att är vi inte färdiga med den diskussionen snart. För det finns mer. Mycket mer.

De nu ledande i partiet gick med när partiet ville förbjuda utomeuropeiska adoptioner, vilket var fram till 2002, och partiledaren fram till 1995 kom från nazistiska Nordiska rikspartiet. Var det inget som störde?

Länge var SD ett Rysslandsvänligt parti. Det har de nu släppt men står istället gärna upp för Polen och Ungern.

Under årens lopp har många medlemmar i SD uteslutits. 300 sedan de kommit in i riksdagen. Inte nog med det. De har kopplat bort hela sitt ungdomsförbund och startat ett nytt. Då kan man ju säga att nu har de rensat så nu är där inga problem längre. Visst har SD förändrats och det måste vi tillstå. Sedan kan man konstatera att de utrensade tydligen har trivts helt utmärkt i SD ända fram tills de råkade säga något som blev offentligt. Och det fortsätter. Nya avslöjanden görs och vi får höra att det är enstaka personer. Hur många enstaka personer finns det och när tar det slut?

Mycket av det som kallas mobbning handlar helt enkelt om att man tog avstånd från det parti som SD var. Inte så konstigt. Men det som inte kan accepteras är att partier tummar på demokratins regler och tricksar för att utestänga SD från det som deras valresultat berättigat dem till. Så sent som efter valet 2018 fick SD inte de poster de borde ha i riksdagen. 

Till Nobelfesten inbjuds alla partiledarna utom Jimmie Åkesson. Fackföreningar utestänger medlemmar i SD ibland som medlemmar, ibland som förtroendevalda. Aftonbladet vägrade partiet att annonsera 2009. Dessa organisationer bestämmer själva över sin verksamhet men medverkar på detta sätt till att skapa bilden av SD som mobbat av samhällets elit.

Den bärande idén med SD är ju att bromsa invandringen, speciellt från avlägsna länder. Istället menar de att vi bör hjälpa på plats. Grundtanken är ju helt riktig. Flyktingar ska tas omhand så tidigt som möjligt och om det sedan är så att de ska komma till ett västland så ska de få en flygbiljett dit. Billigt och enkelt. Istället har vi varit så fixerade vid asyltänkandet, alltså att flyktingarna ska passera gränsen till oss för att få hjälp. Med följd att vi kräver att flyktingarna ska risker sina liv och ge sina pengar till smugglare för att räknas som riktiga flyktingar. EU´s nyligen lagda förslag om migration förändrar inte detta. Visst ger vi hjälp på plats men helt otillräckligt. Ibland är förhållandena så eländiga i flyktinglägren att människorna där ser smugglingsvägen till Europa som enda möjligheten. När SD påtalar detta så viftar vi bara bort frågan. Och när en fråga inte får något svar så försvinner den inte. Den växer. Och många tycker att hjälp på plats låter som det bästa. För flyktingarna och för oss. Vi borde dels ändra vår politik till hjälp på plats där det är det rätta och dels förklara oss där detta inte är möjligt.

SD kan acceptera ett mindre antal flyktingar men de ska stanna endast så länge som orsaken till att de måste fly består. Kan man utvisa en familj som rotat sig i Sverige, och har barn som inget vet om ursprungslandet, efter 10 år, efter 20 år, efter 30 år?

Därutöver bör vi ifrågasätta om SD verkligen driver politik för hjälp på plats. Det främsta exemplet på denna flyktinghjälp är EU´s avtal med Turkiet där 4 miljoner flyktingar får hjälp på EU´s bekostnad. Detta avtal är SD emot. EU har också avtal med flera nordafrikanska länder för att bromsa flyktingvågen och strävar efter att åstadkomma fler avtal av Turkiet-typ. Visst är FN genom UNHCR en viktig aktör och bör ha ökat stöd men det är EU som har kraft att åstadkomma de stora resultaten och EU vill SD upplösa.  

SD vill också dra ner på vårt u-landsbistånd och på EU`s-bistånd. Det som kan medverka till en värld där människor inte behöver fly.

Det finns därför anledning att ifrågasätta hållbarheten i SD tal om hjälp på plats. Och så bör vi lansera en egen hållbar flyktingpolitik. Detta istället för att bara vifta bort frågan och åse strömmen av väljare som dras till SD.

Den andra stora profilfrågan för SD är den om brott och straff. Att alltid kräva hårdare tag och strängare straff. Det är helt klart att här behöver göras åtskilligt. Vi kan då vara överens om vissa delar av deras politik och andra inte, men det finns inslag i SD´s politik som är oacceptabla.

SD säger att utvisning ska kunna ske även om det finns verkställighetshinder. Sverige är en rättsstat och dessutom bryter detta mot Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. Vi har varken dödsstraff eller tortyr. Att vilja utvisa någon efter avklarat straff till detta, oavsett vad personen gjort sig skyldig till, säger mycket om partiet. Och SD anser att utvisningsbeslut alltid ska förenas med frihetsberövande. Om man inte kan utvisa, hur länge ska någon vara frihetsberövad efter avtjänat straff? Iran har nu varit styrt av ayatollorna i 42 år.

Demokrati är basen i politiken. Men demokrati är inte bara att man respekterar folkets röst i allmänna val. Det handlar också om respekt för varandra och om att en majoritet inte ska beröva en minoritet dess rättigheter. Ett exempel. Partisekreteraren Jomshof sammankopplar religionen islam med islamism och att islam är jämförbart med nazism och kommunism. Med en sådan inställning följer naturligt ett avståndstagande till en folkgrupp. I flera fall har SD sagt nej till moskébyggen. Partiet ställer alltså inte upp på religionsfrihet. När Turkiet skjutsade flyktingar till gränsen mot Grekland och manade dem till att ta sig över gränsen reste partiledaren till Turkiet men inte för att förmå regeringen där att upphöra med att använda flyktingar som redskap mot väst, utan resan gick till flyktingarna vid gränser och för att där dela ut flygblad till dem. Alltså att angripa dessa människor och framställa dem istället för den turkiska regeringen som en fara för Europa. I valrörelsen 2010 visade SD en film där muslimer med burka och barnvagnar väller fram som spöken ur mörkret som hotar gamla pensionärer.

Det är denna människosyn, att demonisera flyktingarna, som inte går ihop med demokratin.

SD har motverkat att EU vidtar åtgärder mot brist på demokrati och rättsstatliga principer när dessa hotas i Centraleuropeiska stater.

Sverigedemokraterna har tidigare velat framställa sig som ett mittenparti vad gäller ekonomisk politik. De röstade med vänstern för avskaffande av Lex Laval och talar gärna om folkhemmet och Per Albin. Så sent som i valrörelsen 2014 drev de kampanj mot valfrihet i välfärden. På senare tid har partiet markerat sig som ett parti på borgliga sidan. Det man kan undra över är hur grundlig den förändringen är.

SD har engagerat sig alltmer i kulturpolitiken. Partiet har en helt annan inställning till kultur än den liberala. Liberaler ser kultur som ett egenvärde och något som kan ifrågasätta och förnya vårt tänkande. För att citera SD´s budgetmotion 2018: ”För oss spelar kulturen en central roll för sammanhållning och hållbar utveckling för nationen”. Alltså kultur ses som ett verktyg i för politiken. De sätter det homogena folkhemmet som motsats till dagens ”själlösa och splittrade” samhälle. Här har SD samma principiella inställning som den radikala vänstern. Det är samma kollektivistiska syn på människor. Klass och identitetspolitik för vänstern och nation för SD och samma uppfostrande attityd.    

SD är ett populistiskt parti. Populism det är att det finns ett folk och en elit. Folket står för det goda och det förtrycks av en elit som är ondsint. Ständigt hör vi från SD detta med eliten eller dom i media eller etablissemanget. Detta är ett sätt att skapa motsättningar av ett parti som säger sig vilja verka för sammanhållning. Från förakt för eliten är steget till kunskapsförakt litet.

SD är motståndare till EU. Visserligen har de bytt taktik på så sätt att de inte driver utträdeskravet. Det förändrar inte den principiella ståndpunkten. Partiet anser att det är ett brott mot vår grundlag och vår demokrati att beslut tas i internationella organ som binder oss. Det är ett brott mot grundprincipen för vår demokrati att all offentlig makten utgår ifrån folket. SD´s linje här är oerhört långtgående. Den innebär inte bara att vi måste lämna EU utan allt internationellt samarbete där gemensamma beslut tas. Vi måste lämna FN. Säkerhetsrådets beslut är ju bindande. Och vi måste lämna Världshandelsorganisationen WTO och åtskilliga andra organ.   

Medlemskap i NATO är naturligtvis uteslutet med partiets syn på internationellt samarbete. SD röstade även nej till Värdlandsavtalet med NATO. Detta avtal är mycket viktigt för möjligheten att skydda de baltiska staternas fred och säkerhet. SD har nu tagit ett steg närmre NATO genom att ställa sig bakom NATO-option men betonar likafullt att man är emot medlemskap och att optionen handlar om att likställa oss med Finland.  

SD röstade nej till Parisavtalet om klimatet. Partiet förnekar inte klimatförändringen och dess orsaker men med att rösta nej till Parisavtalet har de ställt sig utanför arbetet med klimatet. SD tonar ner klimatfrågan och drar ner på anslagen till åtgärder. Att åtgärda klimatförändringen är det viktigaste åtagande världen har just nu.   

Frågan om hur vi ska förhålla oss till SD har hängt över partierna i tio år. Det har varit allt ifrån totalt avståndstagande till tal om regeringssamverkan. Vi har inte haft något klart svar på hur vi betraktar SD. Detta har SD utnyttjat genom sitt tal om att vi har beröringsångest och att vi inte kan tala med SD. Kom upp ur sandlådan manar SD. De har lyckats väl genom att hos många skapa bilden att problemet i politiken och med regeringsbildningen är att vi inte kan tala med SD. Gör vi bara det så ordnar allt sig. Detta synsätt har förstärkts genom Moderaternas och Kristdemokraternas märkliga agerande i regeringsfrågan efter valet 2018. De har gjort klart att de inte vill regeringsförhandla med SD och SD har gjort lika klart att i så fall blir det inget. Trots detta har M och KD agerat som om det fanns en möjlighet till en Alliansregering och då med SD som dörrmatta. Man skulle köra in kaklet och man skulle pröva möjligheten för något man visste inte fanns. Och för de som trodde på att det skulle finnas något på andra sidan kaklet så blev Liberalerna och Centerpartiet betraktade som svikare.   

Jag anser att vi inte bara ska prata med SD, vilket vi alltid gjort, utan även förhandla i enskilda sakfrågor. Oavsett hur långt vi står ifrån varandra ideologiskt så om vi har i grunden samma uppfattning i en fråga finns det ingen anledning att inte prata ihop oss för att få ett gemensamt förslag som kan gå igenom. Bland väljarna är förståelsen minimal för att vi inte driver våra frågor så långt vi kan bara för att vi inte vill det en del kallar prata med men är att förhandla med något visst parti. Vi kan likaså bilda minoritetsregering när Alliansen är större än vänstersidan precis som 2010-14.

Däremot kan jag inte tänka mig att ha SD som regeringsunderlag. EU, NATO, Klimatavtalet och en positiv inställning till globalisering och internationell solidaritet utgör grunden för vårt internationella sammanhang och frihet och ett individuellt perspektiv och därmed respekt för människor oavsett ursprung och en öppenhet för kulturella och intellektuella impulser vår moraliska bas. Detta är viktigare än någon procentsats i A-kassan eller något bidrag i bostadspolitiken.