29. jul, 2016

Tankar om Thorbjörn Fälldin

Jag tror att man hedrar Fälldin bäst genom att ta fram både positivt och negativt om hans gärning.

 Det som det mest fokuserats på är att han ledde den första borgliga regeringen på 44 år. Det är naturligtvis stort. Men man måste också se det stora avgörande misstaget. Hans benhårda ultimatum om kärnkraften. Det ledde ju till att mycket av regeringsarbetet förlamades och sedan att regeringen sprack. Man undrar hur en så erfaren politiker kunde försätta sig i den situationen. Var där ingen av hans förtrogna som kunde säga stopp och belägg eller var det så att Fälldin inte lyssnade på andra? Egentligen skulle man inte bildat en borglig regering 1976 men vem kunde då säga nej till det. Det var här efter rekordvalen partiets långa utförslöpa startade.

Det har också påpekats att den borgliga regeringen egentligen förde en socialdemokratisk politik. Det är till del riktigt. Många borgliga skröt med att de minsann ökat de offentliga utgifterna mer än någonsin. Då får man också inse vilken tidsanda som rådde. Socialdemokraterna ville överlämna det svenska näringslivet till LO och många var oroliga för att den sociala omsorgen skulle försvinna med en borglig regering. Kanske är det så att man måste först skapa tankemässiga förutsättningar för en ny politik innan man sjösätter den.

Under den andra mandatperioden började man ta tag i landets ekonomiska problem. Det stora som hände då var överenskommelsen som kallas ”Den underbara natten”. Det viktiga i den var sänkta marginalskatter och minskade förmåner för villaägare och andra låntagare. Här vågade Fälldin driva en politik som han visste var riktig trots motstånd från moderaterna som spräckte regeringen på frågan. Jag anser att detta var en avgörande händelse i svensk efterkrigshistoria. Det var här man vände på politiken. Rekordårens manna var slut och hade övergått i stora underskott och nu äntligen tar man tag i problemen. Senare som en uppföljning kom 1990 det som kallas ”Århundradets skattereform”. Då var Centerpartiet bortskrämt och det var bara Folkpartiet och Socialdemokraterna som gjorde upp. Fälldin hade då lämnat politiken. Man kan ju undra om partiet stått pall om Fälldin varit kvar vid rodret.