27. jul, 2016

Miljöpartiets kris. Det är grunden som krackelerar.

Miljöpartiets kris, är det bara några som haft otur när de tänkt eller är det, som också framförts, att de ogina socialdemokraterna inte velat bjuda partiet på några framgångar.

Nej, det är ännu enklare. Det är att partiets politik inte håller måttet och det är regeringsarbetet som är testet.

Vad hade hänt om Miljöpartiet fått egen majoritet i valet och bildat egen regering?

Hade de kunnat driva sin invandringspolitik som innebär i praktiken öppna gränser? Alltså ännu mer öppet än när det kom 10.000 i veckan. Kunde det pågå ständigt och sedan ännu mer när Tyskland stramade åt sin politik? Självklart inte. Partiets politik håller alltså inte.

Hade en miljöpartiregering kunnat rusta ner vår militär när Ryssland uppträder alltmer aggressivt mot sina grannländer? Skulle de kunna säga nej till värdlandsavtalet med NATO när de baltiska länderna hotas av Ryssland?

Hade de kunnat vara ett EU-kritiskt parti nu när EU behövs mer än någonsin? Partiet har slopat kravet på EU-utträde men fortfarande finns det en tveksamhet till EU i partiet.

Hade de kunnat sänka arbetstiden till 35 timmar i veckan för att sen kunna sänka ännu mer och dessutom ge möjlighet till friår och samtidigt öka personalstyrkan i vård, skola och omsorg.

Hade de kunnat avveckla kärnkraften?

Hade de kunnat lägga på locket på Vattenfalls kolgruvor i Tyskland? De hade kanske kunnat ta fram de miljarder som krävs. Vi har ju inte sett prislappen än. Men hur skulle Tyskland reagera på att Sverige styrde deras energipolitik och skulle det så småningom bli folkstorm om det visar sig att Tyskland bara skaffade sitt kol från annat håll.

 Visst har det begåtts många misstag i partiet. Misstag som minskat folks förtroende för partiet. Men dessa misstag är egentligen också en följd av partiets grundhållning. Partiet bildades inte bara för att arbeta med miljöfrågor. Man ville också ha en ny typ av politiker. Man kan kalla det ett antietablissemangsparti. Politiker skulle bytas ut efter en viss tid. Kvotering var viktig och hierarkier och beslutskraft skulle inte finnas. Därmed nervärderades kunskap, erfarenhet och förmåga. Inte då så märkligt att partiets första tid kännetecknades av allmän villervalla. Mycket har strukturerats upp och det är till och med ordning på deras kongresser, men grunddraget finns kvar. Mest tydligt i systemet med två könskvoterade språkrör.

Har partiet möjlighet att komma tillbaka som ett betydelsefullt parti? Jag menar att partiet med dess nuvarande politik och sätt att vara har havererat. Samtidigt är miljö- och solidaritetsfrågor nu lika viktiga som tidigare och människors engagemang för detta stort. Partiets möjlighet är att ta sig an dess frågor på ett nytt sätt. Sen är ju alltid frågan varför det skall finnas ett miljöparti. Hur man vill arbeta med miljöpolitik beror ju på vilken ideologi man har. Liberalerna borde vara det naturliga partiet för de som vill driva miljöfrågor enligt liberala riktlinjer.