30. okt, 2015

Det genusindustriella komplexet begär respekt (och pengar)

I Sverige har vi en statsfinansierad feminism. Staten ger pengar till partiernas kvinnoförbund och till som det heter kvinnors organisering. Och när Sveriges Kvinnolobby förra året höll en stor feministkongress i Malmö fick de 10 miljoner av regeringen (med en folkpartistisk jämställdhetsminister).

 Det underlättar deras tillvaro. Fjärran från andra organisationers verklighet. Miljöorganisationer, bilfrämjare, cykelfrämjare eller främjare eller motverkare av vad som helst får klara sig utan dessa privilegier. Alltså staten pekar ut feministorganisationer och säger att ni har rätt åsikter, Er skall vi gynna. Jag trodde att folket skulle peka ut för regeringen vilken politik den skall driva men det är tydligen tvärtom. Regeringen är missnöjd med folket och ser till att det får en dos feministisk uppfostran.

 Jag hade förväntat mig att folkpartiet skulle ta bort anslagen för feminism (nej det hade jag inte väntat mig, men ett verkligt liberalt parti hade gjort det). Nu har istället Sverigedemokraterna föreslagit detta. Då skriver alla de andra partiernas kvinnoförbund samt Sveriges kvinnolobby upprört i Aftonbladet om hur förfärligt detta är. Den som inte vill bevilja dessa pengar är kvinnofientlig och motståndare till jämställdhet. Det är som om Rädda Barnen skulle säga att vi är motståndare till barn om inte de får sin verksamhet statsfinansierad.

 I veckans nummer av Nu står det mycket om det civila samhället. En del av vår verklighet som inte kan överskattas. Där finns de som tränar kvarterets fotbollsungar och där finns de som driver en politik linje utanför partiväsendet. Men om staten plockar ut lämpliga och ideologiskt rätt organisationer då skadas både detta engagemang och vår demokrati..