En ny flyktingpolitik

     Frisinnad Tidskrift 2023:4

Det hörs bara en enda flyktingdebatt. Håll flyktingarna borta! Visst, jag kan förstå och även hålla med om att vi måste drastiskt hålla ner antalet vi tar emot. Men det är en aspekt som saknas i debatten, nämligen flyktingarna. Det är som om det endast finns en fråga att ta hänsyn till och det är våra egna problem och det är helt ointressant vad som händer världens flyktingar. Vi måste skapa en politik som Sverige kan hantera och samtidigt involverar solidaritet med världens flyktingar.

Flyktingfrågan är en av vår tids stora frågor. Dessutom ökar den i betydelse allt eftersom. Anledningarna att fly tycks inte minska och möjligheterna ökar med förbättrade kommunikationer. Vi måste då tänka nytt och inte agera på samma sätt och efter samma konventioner som efter andra världskriget. Vi måste konstatera att Sverige, och andra länder som tagit emot många flyktingar, fått stora problem. Att förbättra integrationen har blivit ett mantra som körs år efter år. Det finns åtskilligt att göra där men ingen har någon quick-fix. Och att svårigheten att integrera är större med människor som kommer till världens kulturellt mest extrema land från en miljö med samhällssystem och arbetsmarknad som helt avviker från vårt är ett enkelt faktum.

Grundläggande princip för flyktingpolitiken är asylrätten. Den kan betecknas som en helig princip. Något som alla anständiga människor försvär sig till. Men när något inte får ifrågasättas är det snarare ett varningstecken än något som ska vara utgångspunkt för tänkandet. Låt oss därför granska asylrätten. Den innebär att den som kommer till ett land har rätt att söka asyl och få sina skäl prövade. Inte rätt att stanna men väl rätt till prövning. Alltså har alla människor i hela världen rätt att komma till Sverige och tas om hand av Migrationsverket och bli utredda för asylrätt. Vill vi detta? Nej det vill vi inte och därför gör vi vårt bästa för att hålla människor borta samtidigt som man upprepat försäkrar att man värnar asylrätten. För några år sedan, när man funnit att trycket av asylansökningar blivit för stort, infördes i Schengenavtalet ett transportörsansvar. Dvs trafikbolagen ska hindra människor att komma hit och söka asyl. Det är även förbjudet att hjälpa människor att komma hit för att söka asyl. Det kallas människosmuggling. Därmed har man skapat hinder för att utnyttja denna hyllade princip. Fast inte stängt möjligheten. Långt ifrån. Det har blivit betydligt svårare att ta del av asylmöjligheten men inte omöjligt. Och så länge möjligheten till asyl kvarstår bara man lyckas korsa gränsen så fortsätter försöken. För det är ju det asylrätten innebär. En linje ska korsas. Nationsgränsen. Till den är det kapplöpning från båda håll. De asylsökande försöker korsa den och därmed uppnå asylrättens förmåner. Staten försöker mota bort dem innan de passerat gränsen. Att ta flyget till Sverige går inte men att för höga belopp ta hjälp av smugglare över Medelhavet och sedan genom Europa kan man göra. Att fraktas instängd i en container också. Om man inte överlever är det beklagligt men sånt som händer och något att uttrycka sorg över och sedan fortsätter allt som tidigare.  

Det första man ska gör för en ny flyktingpolitik är att konstatera att asylrätten är hyckleri och att en politik inte kan grundas på hyckleri. Avskaffas asylrätten ges inga extra rättigheter till den som tagit sig hit. I konsekvens med detta kan flyktingen återsändas. Därmed upphör flyktingsmugglingen. Detta låter drastiskt i förhållande till vad vi anser oss vara förbundna till men är i själva verket att ansluta sig till en pågående trend. Danmark och Storbritannien är inriktade på en sådan politik och i Tyskland diskuteras ”Migrationswende” som är en politik i denna riktning. Oavsett internationella konventioner är vi inte förhindrade att diskutera hur vi skulle vilja ha det. Tvärtom är det första steget till en ny politik.

För solidaritet med flyktingarna ska vi även där bygga vidare på det som pågår. EU´s flyktingavtal med Turkiet är trots dess frågetecken ett utmärkt exempel på hur man kan hjälpa stora flyktingskaror. EU arbetar också med avtal med nordafrikanska länder för att stoppa flyktingströmmar och även för att skapa avtal av det slag som är med Turkiet. Här måste EU öka sina ansträngningar för att uppnå fungerade avtal. Vi bör också öka stödet till FN´s flyktingorgan. FN gör stora insatser men det är EU som har kraft att skapa de avtal med länder vi behöver. Så en politik för att stärka EU är också en politik för att värna flyktingar. Och på lång sikt är det ekonomisk utveckling och demokrati som kan göra att människor inte behöver fly. Därför är det viktigt med ett högt bistånd och en handelspolitik som ger möjlighet till utveckling och där de fattiga länderna inte utestängs.

Får vi stopp på de stora ankommande flyktingskarorna, där åtskilliga inte har asylskäl, ges det utrymme att ta emot kvotflyktingar. Det vill säga de som har allra mest behov av skydd.

Vi liberaler måste verka för en politik med solidaritet med de måste fly. Vi får inte låta denna viktiga fråga tas över av en debatt om hur många vi ska ta emot av de som tar sig till vårt land. Det är vi som står för solidaritet som är de som ska forma en fungerande politik. Många människor vill vara solidariska med de som flyr. Det har visat sig nu i det stora mottagande av ukrainare. Men en dåligt fungerande politik skapar den motvilja som nu finns mot flyktingar.

PS

EU håller nu på att få fram en som man kallar gemensam migrationspolitik. Det är utmärkt. Den innebär en förbättrad struktur och en viss gemensam solidaritet. Inte mer. Det bästa med den är just att den är gemensam. Den löser inte de stora frågorna men är ett ramverk där dessa kan tas upp. Där ska Sverige vara med och forma en solidarisk och hållbar flyktingpolitik.

Ragnar Arvidsson

Helsingborg